70-årsjubileum

I år firar Bredsels Husmodersförening 70 år.

Detta kommer att uppmärksammas på årets byadag den 9 augusti.

Här ett utdrag ur boken ”Nybyggarna runt Storforsen”.
Boken är skriven  i samband med en studiecirkel åren 1984–86.

Bredsels Husmodersförening bildades år 1944 och får därmed anses vara den äldsta ännu existerande föreningen i Bredsel med omnejd. Några stadgar har föreningen ej låtit utskriva, men dess ändamål var att medlemmarna skulle få komma tillsammans samt vid dessa tillfällen bl a färdigställa handarbeten som skulle skänkas till välbehövande. Bevakning skulle ske till fromma för bygden, förslag lämnas till anskaffning och inrättande av sådant som annars politikerna hade åsidosatt som varande mindre viktigt.
Ordförande har under åren varit:

Det första året anordnades små lotterier, sångböcker anskaffades och olika grepp provades för att så småningom hitta rätt form för den fortsatta verksamheten.

Omkring årsskiftet 1944-45 hade finländska krigsflyktingar inkvarterats bl a i Bredsels Folkets Hus. Dessa togs väl om hand. Som exempel på detta bjöds på trettondagskaffe med grammofonmusik och sång. Att det var knappt med föreningens resurser kan förstås när det i ett protokoll av den 9 januari 1945 står antecknat, ”att en sömnadskurs måste inställas på grund av för knapphändig belysning”. Trots detta skänktes medel till barnbespisningar i Norge.

Så tidigt som år 1945 behandlade föreningen frågan om byns vatten och avlopp. I januari 1947 meddelade kommunen att intressenterna fick ordna saken själva. I maj samma år utformades planer för en egen tvättstuga trots att vattenfrågan ej var löst. Förslag framkom att en vävstol skulle anskaffas så att de själva kunde väva de alster som endera skulle skänkas eller användas för eget bruk. Det bör nämnas att när passande tyg ej kunde anskaffas till husmodersdräkterna handelsvägen, så beslöt man att väva dessa tyger själva. Det skulle dröja ända fram till i april 1947 innan den beställda vävstolen anlände, då utlöst för 193 kronor.
Många insamlingar verkställdes. Här några exempel: Gamla karbid-, fotogen- och rödspritlampor insamlades från kommunens skolor och från en del hem, för att sedan nedpackas och sändas till norra Finland. Filtar, skor, leksaker, ljusstumpar samt stickade varor som i tre fullpackade lådor insändes till Europa-hjälpen. Klädinsamlingar till Rädda Barnen i Stockholm, för utdelning i mellaneuropa. Penningmedel till cancerbekämpningen, Svenska Kyrkans sjömansvård samt en stor matta till Röda Korset avsedd för riksförbundets stora lotteri. Många är de gåvor som medlemmarna själva skänkte, vilka endera försåldes på lotteri eller vidarebefordrades till välbehövande.

Av protokollen framgår att när ekonomin så tillät verkställdes utflykter dels i studiesyfte, men även för nöjes skull. Som sig bör var man mån om kvinnornas representation i nämnder och kommittéer. Medlemmarna uppmanades att vid kommunal- och landstingsval rösta på de partier som hade kvinnor som kandidater. Läsaren bör här uppmärksammas på att detta skedde före år 1950. Tala om framsynthet.

När länsstyrelsen år 1948 föreslog att provinsialläkaren skulle placeras i Älvsbyn fördömde mötet detta med motiveringen att läkaren skulle installeras i Vidsel, och ifall detta inte gick att lösa krävde man att en sjuksköterska skulle finnas i dess ställe med mottagning minst en gång i veckan. Hur det gick vet ju alla, det senare alternativet genomfördes. Handlanden Lindroth i Vidsel upplät en lägenhet för en sådan mottagning mot en hyra av 60 kr i månaden.

Frågan om en bagarstuga är gammal, efter det att stugan vid Wikbergs flyttades. År 1954 meddelade Margit Öberg att de skulle skänka tomtmark om bara bagarstugan byggdes. Dock fattades inga beslut detta år, ty frågan bordlades. Nu år 1987 synes målet nära. Icke blott genom husmodersföreningens tillskyndan har en timrad stuga uppförts med timmer från den gamla skolan. Flitiga män från byaföreningen har under föregående år utfört detta arbete. Ännu återstår emellertid mycket att göra, men snart ryker det ur skorstenen.

Att moralen har stått högt på listan över åtgärder, avspeglas i en skrivelse avsänd år 1956 till biografägarna, om ändring av filmutbudet för att skona barnen från de värsta filmerna. Hörsamheten kan inte ha varit särskilt stor att döma efter dagens utbud.

Fartbegränsningen på byns väg var en annan fråga som föreningen drivit, liksom bekostande av ström till en lyktstolpe vid Karl Viklunds. År 1957 beslöts om inköp av en sjuksäng som skulle utlånas till de som låg sjuka i hemmet, kostnad 170 kronor. Slaktarkurser, sykurser och trädgårdskurser är också några av de aktiviteter som föreningen stått bakom. I mars 1966 ingick man med en begäran till socialnämnden om fri fotvård vid Älvsby fotklinik för kommunens pensionärer. Samma år i juni meddelade socialnämnden att deras begäran beviljats.

Årlig resning av midsommarstången på campingplatsen vid Storforsen liksom paltförsäljning i samband med Storforsens dag, är lovvärda satsningar som husmödrarna till allas förtjusning och uppskattning har genomfört. Sådant har betytt mycket för orten genom de tusentals människor som besökt dessa tillställningar och gett mycket höga betyg.

Lokalfrågan för föreningen och för hela byn Bredsel har stötts och blötts i många sammanhang. År 1974 lades bud på fastigheten Bredsel 1:31, men kommunen lät meddela att fastigheten ej skulle säljas. Frågan om en byagård tog nu fart och en byaförening bildades. Den 3 december 1976 hölls första husmodersmötet i den nybyggda byagården. Föreningen skänkte senare 2 000 kronor i starthjälp till gården.

År 1979 firade Bredsels husmodersförening 35 år med att göra en resa till Nordkalotthuset i Luleå och där förlusta sig samt besöka Sveriges Radios lokaler, gå på värdshus mm. 27 medlemmar ansåg att det var ett värdigt födelsedagskalas.

Under senare år har duktiga medlemmar i byaföreningen och tillika Bredsels husmödrar anordnat musikkafé, paltaftnar, tombolaaftnar, föredragshållning och bildvisning på byagården. Detta har av många uppskattats och flera är de utomstående som frågat sig hur en liten by kunnat mönstra så många goda förmågor, vilket kostat stor uppoffring för de som stått bakom.

När jag som icke medlem söker mig fram i de gamla protokollen slås jag av hur mycket dessa kvinnor åstadkommit. Vilket värde för bygden. Vi är dem alla stort tack skyldiga. Ibland undrar jag om de själva vet sin stora betydelse trots att det inte är som förr. Då syftar jag till ord som nu bortgångna Frida Wikberg sa när detta kom på tal, nämligen: ”Förr då arbetade vi på våra möten, men nu dricker vi bara kaffe och pratar”. Ja, tiderna har i sanning förändrats. Vem behöver nu ett par sockar stickade i en husmodersförening eller en gammal karbidlampa att lysa sig med? Dock tror jag att föreningen har så många rättänkande i sina led att dess överlevnad är säkrad.