Min barndomsjul – del 3(4)

Nu åter till vår Julafton

Pappa gick upp i ottan och satte in granen, den skulle stå i salen för där var det svalt. Man fick vara mycket försiktig med elden och vi hade ju bara levande ljus i granen. Till frukost åt vi ”blöta” det var tunnbröd som man doppade i buljong och till detta åt man kokt kött, vi barn ville nog ha lite smör till ”blötan”.

Pappa och pojkarna gick till affären medan mamma och jag klädde granen. Vi eldade i kakelugnarna, fyllde lamporna med fotogen, putsade vekarna och rengjorde glasen. Detta gjordes varje morgon under vinter halvåret. Mamma kokade risgrynen i en svart järngryta och placerade den i hölådan  och sen var gröten färdig till kvällen. Vet du vad höstol är? När det var riktigt kallt hade vi hemstickade strumpor, sockar och näbbskor eller lappskor. Det var också hö i skorna, det var varmt och gott, därför hade man alltid torrt hö i en höstol i köket, man visste ju inte när det blev en köldknäpp.

Alla från affären kom då och då in och drack förmiddagskaffe.Nu skulle mamma och jag duka fram julmaten. Mamma älskade att duka snyggt med fin duk, servetter, ljus och snygga uppläggningar på uppläggningsfat och saladiärer. Smöret var rullat till kulor och sedan lagt som i en pyramid.

Runt fyratiden var alla hemma och ombytta till snygga kläder och vi kände gemenskap runt bordet. För pappa var julens budskap det viktigaste så när vi ätit, diskat och plockat bort maten samlades vi i köket och pappa läste julevangeliet. Vi sjöng ”En jungfru födde ett barn idag, det skola vi prisa och ära” och ”Av himlens höjd oss kommet är…”

Att  Tomten kom så småningom var ju självklart, han var klädd i en fotsid vargskinnspäls, näbbskor med skoband så inte snön skulle komma in i skorna. Tomten sa att han hade lång väg att gå. Vi fick en leksak var, inga märkvärdiga grejer. Ofta var det något som passade för årstiden för övrigt var det mjuka paket med hemstickade strumpor, vantar och kanske en kofta om jag behövde det. Pojkarna fick underkläder och en tröja eller en slipover. Pappa och mamma fick ofta något som vi gjort i slöjden.

Rätt som det var kunde köksdörren öppnas och ett vedträ slängas in, på vedträet var en lapp där det stod att vår familj fick hämta en kubikmeter ved hos grannen.  Det var välkommet, det spred verkligen värme både från kakelugnen och från givaren. Vad pappa gav till grannen vet jag inte men de hade sex pojkar och en flicka så allt var nog välkommet. Det var mycket fina grannar, pojkarna var inga busar utan de hjälpte till i den mån de kunde för pappan var inte hemma så mycket, på vintern högg han timmer och på sommaren var han i flottningen.

På julaftonskvällen lyssnade vi på radion när alla sjömän  hälsade hem och så spelade man bl.a. ”När ljusen tändes där hemma”. Då minns jag att mamma grät, det blev alldeles för rörande fast vi inte kände någon sjöman.

 Juldagen med Julotta

Det fanns ett kapell ca 5 km från oss och där firade vi julottan. Någon stannade hemma för vi hade levande ljus i varje fönster och kakelugnarna skulle passas.  Varmt påpälsade åkte vi spark till julottan, vi njöt av den gnistrande snön och norrskenets vackra färger. När vi kom till kapellet fick vi stämma upp med de övriga i ”Var hälsad sköna morgonstund”. Efter julottan träffade vi bekanta och i regel bjöd vi hem någon på julottekaffe.

Juldagen var en vilodag för många och jag minns att jag var speciellt glad om det inte var någon bjudning för kl 13.00 ville jag höra ”Värmlänningarna” på radio. Det var tradition att man spelade ”Värmlänningarna” på juldagen.

Annandagen

På annandagen började bjudningarna, då skulle saffransbrödet och kakorna fram. Någon bjöd på mat men det var inte så vanligt, det var ju stora barnkullar i de flesta familjerna så maten behövdes till dem. Vi var tillsammans, pratade, drog historier, lekte ”Gömma nyckel”, ”Svartleken”, ”Blindbock”,  ”Hela havet stormar” mm. De stora barnen drog sig till någon hörna och spelade sällskapsspel. Alla kanske inte hade råd att köpa frukt men många bjöd på hjortron, grädde och struvor. Vattenlingon var också en vanlig bjudrätt (man väljer ut stora vackra lingon, stoppar ner dem i en flaska som man fyller full med kokt kallt vatten, hartsar igen flaskan och låter den stå på ett kallt och mörkt ställe och till jul bjuder man på denna delikata rätt som serveras endast med strösocker). Vi spelade ofta Fillipin, helst med någon tant eller farbror och man hoppades innerligt att de glömt bort det så man vann. Vinsten var nog inte så stor men äran var desto större.

 

Det här inlägget postades i Bredselsbor, Nostalgi. Bokmärk permalänken.