8 februari – Musik med elever och musiklärare
23 februati – Årsmöte
25 februari – Trivselkväll med mat och underhållning
27 februari – Information om fiber i Bredsel
Mer information kommer längre fram…
Bygdeföreningen håller årsmöte torsdagen den 23 februari.
Mer information kommer längre fram.
Årets julhälsning blir en berättelse (repris) om hur julen firades i Bredsel för länge sedan.
Jag är född i en liten by i Norrbottens inland, ca 10 mil från Piteå. Vår by heter Bredsel och ligger alldeles intill Pite älv vid Storforsen.
Nu sitter jag ungefär 130 mil från min hemby och jag är förundrad över detta långa land, från Ystad i söder till Haparanda i norr. I stort sett har nästan alla likadana traditioner inför julen men vissa olikheter finns.
Vet du förresten vilken tid på året man började förbereda julen. Det var på våren när bonden sådde sin havre och hoppades på god skörd till hösten. Fågelkärven är ju en av de vanligaste jultraditionerna och går förmodligen tillbaka till hednatiden. När kärven sattes upp och småfåglarna infann sig genast för att äta, då skulle det kommande året bli magert men om fåglarna dröjde då skulle året bli gott.
Det man också förberedde i god tid var nya mattor till julen, man satte igång med att klippa mattrasor av urtvättade och slitna kläder. Då var det väldigt bra om det fanns någon Farmor eller Mormor som kunde sitta hela dagar och klippa trasor. Vävstolen kom upp det varpades, solvades och väven var igång. Detta var ju ett rätt dammigt arbete så därför utnyttjade dom sommartiden, då var det ljust och varmt och de kunde sitta ute och vävstolen kunde placeras i något uthus.
I mitt hem började nog julförberedelserna i november, det skulle tvättas, strykas och manglas. Dukarna skulle strykas extra noga med stärkelse. Rummen skulle städas, i salen hade vi trägolv som skulle handskuras med såpvatten och sedan sköljas med rent vatten. Tänk vilken härlig doft, ett nyskurat trägolv det luktar rent. Kakelugnen skulle tvättas av och tömmas på aska, sedan kritade man väggarna i eldstaden, mest vanligt var det att man använde en hartass som pensel och resultatet blev jättefint. Tyvärr varade det inte så länge, för den tiden på året fick man lov att elda brasa både morgon och kväll.
Under städperioden var vi barn nog många gånger i vägen, men vi hade också våra sysslor. Vi skulle fylla vedlåren för nästa dag, läsa våra läxor och kanske sy i en knapp i våra strumpor eller livstycke för på morgonen hade man ingen tid över. Då gällde det att komma i tid till skolan. Vi hade 2 km att gå till skolan, kanske i -30° kyla eller i snöstorm. Vi hade skidor, spark och kälke, det var bara att välja vilket som passade den dagen. På em. när vi gjort sysslorna var alla byns ungar ute och lekte, vi hade härliga backar för kälke, andra backar för skidor och inga sandade vägar så det gick bra att åka spark, kan man ha det bättre.
När julbaket började fick vi barn vara med. Det var så mycket man kunde hjälpa till med, se till att det fanns ved i spisen och när mamma kavlat ut en deg kanske man fick hjälpa till och trycka ut formar av gubbar, gummor, julbockar, grisar och någon stjärna. Vi fick sedan plocka i kakorna i burkar, torka plåtar, passa ugnen mm.
Vi flickor i byn fick i regel två klänningar per år, den ena klänningen fick vi till skolavslutningen i juni och den andra fick vi till söndagsskolans julfest. Tyget till klänningarna skickade vi efter hos Liljeros i Borås. Det var alltid lika spännande när paketet kom och vi skulle få se tyget, innan hade vi bara sett en provlapp. Nu gick vi, jag och min bästa kompis, till sömmerskan, studerade modejournalen, gjorde beställningen och helt plötsligt fick vi meddelande att vi kunde hämta våra klänningar, vilken lycka.
Första söndagen i Advent firas ju numera med adventsljus, adventsgran och adventsfester och i kyrkan trängs människor den dagen för att sjunga ”Hosianna” och ”Bered den väg för Herran” och höra kören sjunga Otto Olssons ”Advent”.
Så var det inte i min barndom, vi hade en liten bordsgran med fyra ljus och naturligtvis sjöng vi Adventspsalmerna. Först efter andra världskriget fick vi elström och då lyste den brandgula adventsstjärnan i många fönster i byn.
Andra söndagen i Advent, då var det spännande för oss barn, Då var det Julskyltning, min pappa hade ju en affär. Diversehandel som de sa förr. Det var mat, tyg, arbetskläder, tobaksvaror, järn, fiskeredskap, oljor och bensin.
Men den här lördagskvällen då arbetade de anställda övertid, till långt fram på natten, hela affären skulle vara ett enda skyltfönster.
Klockan två på dagen drog pappa upp rullgardinen och nu var det kundernas tur att se grannlåten och förhoppningsvis bli köpsugna. De fanns för damerna snygga nattlinnen, tofflor, parfymer, strumpor, för herrarna skjortor, slipsar, underkläder, strumpor, f.ö. fanns kaffeserviser, matserviser, salladierer, sillfat och porslin för lavoaren. En av mina stora bröder brukade vara utklädd till tomte och han visade leksakerna, de mekaniska leksakerna som man i regel skruvade upp med en nyckel. Batteri leksaker kommer jag inte ihåg att vi hade. På söndagskvällen när alla besökare tittat färdigt gällde det att plocka bort alla varor från kundutrymmet så pappa kunde öppna affären och ta emot kunder på måndag morgonen.
Fjorton dagar före jul måste det mesta av städning och bakning vara färdigt för då började slakten. Skinkan måste ju ligga i saltlake 14 dagar. Hade man ekonomiska möjligheter så slaktade man en gödkalv men annars blev det bara den gödda grisen. Ju fetare grisen var dess bättre var det. Så fort grisen var död stack man grisen i halsen och tog vara på blodet. Det var ofta pigan eller dottern i huset som stod där med hinken och riktade in blodstrålen och vispade ivrigt så inte blodet skulle koagulera. Sedan raskt in i köket och koka blodpalt – en Norrländsk maträtt. Slaktaren skulle nämligen bjudas på palt innan han gick hem.
Nu var det bråda tider, allt kött skulle tas till vara, några bitar saltades ner, det maldes, kokades och stektes och så småningom blev det köttbullar, julkorv, pressylta. De fina bitarna på grisen brukade mamma steka och sedan konservera. Skinkan, den kokades i regel inte förrän dagen innan julafton. Vi hade en bra stenkällare under köksgolvet, det var nära till hands, bara öppna luckan i golvet och tre steg ner så var man i källaren. Det var som ett stort skafferi där man förvarade allt i matväg, potatis, grönsaker och konserverade färskvaror.
Tredje Advent var det söndagsskolefest. Vi hade en småskollärare som var fantastisk till att planera denna fest. Vi övade sånger; Luciaspel och tablåer med flera akter. Tänk så roligt vi hade, vi fick klä ut oss, det var ju rena rama Dramaten. Det serverades kaffe med hembakat bröd som mammorna hade bakat. Vi dekorerade skolsalens väggar med granrisgirlanger och rött kreppapper, tänk vilken glädje, jag tror de stora hade lika roligt som vi små. Sist kom tomten, alla barnen fick söndagsskolans jultidning och en påse karameller. Festen var slut och alla gick hem trötta men nöjda och kanske glada att allt lyckats så bra.
Sista veckan innan jul, julstädade mamma köket, kopparn är putsad, spiskupan skurad så egentligen är det bara golvet och möblerna kvar. De sätts i farstun för köksgolvet ska fernissas.
Underbart tycker vi barn för vi får uppleva en annorlunda kväll, vi får sitta runt köksbordet i tamburen, dricka varm mjölkchoklad och äta härliga skinksmörgåsar för nu är även skinkan kokt. Sedan klipper vi små röda tomtar av klisterpapper som ska limmas på kaklet över spisen.
På morgonen dagen efter känner vi en härlig doft av nyfernissat golv och nu ska möblerna in. Mamma hämtar lådan med julpynt, vi hänger upp fyra girlanger i köket och en röd klocka i mitten. Över köksskåpet sätter vi en väggbonad som är broderad med texten ”Ära vare Gud i höjden ”. I trappan står tre träjultomtar. Rena julgardiner ska sättas upp i köksfönstren och nu ska de hemvävda mattorna läggas ut på golvet. Mina bröder tar på sig skidorna och hämtar en gran i skogen för i morgon är det julafton
Pappa har fullt upp i affären och vi hjälper till så gott vi kan. Mamma är nästan färdig med maten, den inlagda sillen är klar, lutfisken är färdig och enbärsdrickan har mognat (den hade så fin färg när man serverade den från en glasbringare), vi bryggde aldrig öl eller mjöd däremot kunde man köpa 10 liters svagdricka från ett bryggeri.
Mamma och pappa arbetade nog lite socialt redan då om man får kalla det så. Jag vill berätta om ett par besök som vi gjorde många år.
I julveckan hälsade vi på Abraham, han bodde på andra sidan älven i en koja. Han hade eldstad mitt på golvet och en plåtkupa som fångade upp röken. Han hade ett bord och två stolar, som han fått av någon, i sängen hade han en fårskinnsfäll. Abraham var en särling men nöjd med livet. Han var alltid lika glad när han fick lite smakbitar av vår julmat men mest glad blev han då mamma tog fram en liter blåbärsvin, den gömde han extra noga. Vi hade alltid med en kaffekorg för vi vågade inte dricka från hans svarta panna som kanske hade flera dagars sump. Vi tyckte om Abraham trots att det var smutsigt och rökigt i kojan. Han tyckte om besöket och vi sjöng julsånger för honom.
Ett annat besök var hos en familj som hade en dövstum flicka. Hon fick varje år ett pepparkakshus och det var till stor glädje. Så småningom kom hon till en dövstumskola och vi kom ifrån varandra, det är ju så med tiden fast det är roligt att ha kvar minnena.
Pappa gick upp i ottan och satte in granen, den skulle stå i salen för där var det svalt. Man fick vara mycket försiktig med elden och vi hade ju bara levande ljus i granen. Till frukost åt vi ”blöta ” det var tunnbröd (i stället för vörtbröd ) som man doppade i buljong och till detta åt man kokt kött, vi barn ville nog ha lite smör till ” blötan” – jättegod norrländsk rätt.
Pappa och pojkarna gick till affären medan mamma och jag klädde granen. Vi eldade i kakelugnarna, fyllde lamporna med fotogen, putsade vekarna och rengjorde glasen. Detta gjordes varje morgon under vinter halvåret. Mamma kokade risgrynen i en svart järngryta och placerade den i hölådan och sen var gröten färdig till kvällen. Vet du vad höstol är? När det var riktigt kallt hade vi hemstickade strumpor, sockar och näbbskor eller lappskor. Det var också hö i skorna, det var varmt och gott, därför hade man alltid torrt hö i en höstol i köket, man visste ju inte när det blev en köldknäpp.
Alla från affären kom då och då in och drack förmiddagskaffe.
Nu skulle mamma och jag duka fram julmaten. Mamma älskade att duka snyggt med fin duk, servetter, ljus och snygga uppläggningar på uppläggningsfat och saladiärer. Smöret var rullat till kulor och sedan lagt som i en pyramid.
Runt fyratiden var alla hemma och ombytta till snygga kläder och vi kände gemenskap runt bordet. För pappa var julens budskap det viktigaste så när vi ätit, diskat och plockat bort maten samlades vi i köket och pappa läste julevangeliet. Vi sjöng ”En jungfru födde ett barn idag, det skola vi prisa och ära” och ”Av himlens höjd oss kommet är…”
Att Tomten kom så småningom var ju självklart, han var klädd i en fotsid vargskinnspäls, näbbskor med skoband så inte snön skulle komma in i skorna. Tomten sa att han hade lång väg att gå. Vi fick en leksak var, inga märkvärdiga grejer. Ofta var det något som passade för årstiden f.ö. var det mjuka paket med hemstickade strumpor, vantar och kanske en kofta om jag behövde det. Pojkarna fick underkläder och en tröja eller en slipover. Pappa och mamma fick ofta något som vi gjort i slöjden.
Rätt som det var kunde köksdörren öppnas och ett vedträ slängas in, på vedträet var en lapp där det stod att vår familj fick hämta en kubikmeter ved hos grannen. Det var välkommet, det spred verkligen värme både från kakelugnen och från givaren. Vad pappa gav till grannen vet jag inte men de hade 6 pojkar och en flicka så allt var nog välkommet. Det var mycket fina grannar, pojkarna var inga busar utan de hjälpte till i den mån de kunde för pappan var inte hemma så mycket, på vintern högg han timmer och på sommaren var han i flottningen.
På julaftonskvällen lyssnade vi på radion när alla sjömän hälsade hem och så spelade man bl.a. ”När ljusen tändes där hemma”. Då minns jag att mamma grät, det blev alldeles för rörande fast vi inte kände någon sjöman.
Det fanns ett kapell ca 5 km från oss och där firade vi julottan. Någon stannade hemma för vi hade levande ljus i varje fönster och kakelugnarna skulle passas. Varmt påpälsade åkte vi spark till julottan, vi njöt av den gnistrande snön och norrskenets vackra färger. När vi kom till kapellet fick vi stämma upp med de övriga i ”Var hälsad skönamorgonstund” . Efter julottan träffade vi bekanta och i regel bjöd vi hem någon på julottekaffe.
Juldagen var en vilodag för många och jag minns att jag var speciellt glad om det inte var någon bjudning för kl 13.00 ville jag höra ”Värmlänningarna” på radio. Det var tradition att man spelade ”Värmlänningarna” på juldagen.
På Annandagen började bjudningarna, då skulle saffransbrödet och kakorna fram. Någon bjöd på mat men det var inte så vanligt, det var ju stora barnkullar i de flesta familjerna så maten behövdes till dem.
Vi var tillsammans, pratade, drog historier, lekte ”Gömma nyckel”, ”Svartleken”, ”Blindbock”, ”Hela havet stormar” m.m.
De stora barnen drog sig till någon hörna och spelade sällskapsspel.
Alla kanske inte hade råd att köpa frukt men många bjöd på hjortron, grädde och struvor. Vattenlingon var också en vanlig bjudrätt (man väljer ut stora vackra lingon, stoppar ner dem i en flaska som man fyller full med kokt kallt vatten, hartsar igen flaskan och låter den stå på ett kallt och mörkt ställe och till jul bjuder man på denna delikata rätt som serveras endast med strösocker). Vi spelade ofta Fillipin, helst med någon tant eller farbror och man hoppades innerligt att de glömt bort det så man vann. Vinsten var nog inte så stor men äran var desto större.
Trettondagens stjärngossar var ett trevligt inslag. Det var de tre vise männen med guld, rökelse och myrra och några stjärngossar och Judas var också med. De gick från hus till hus med en lysande stjärna och uppförde en sorts tablå med repliker och sånger. Till sist läste Judas en vers om vem han var och gick runt för att få en peng i skinnpåsen.
Så var julen slut och mamma som älskade kalas hade ofta barnkalas på Tjugondaknut. Då skulle granen ut, vi drack saft och åt kakor. Knäcken åts upp om det fanns kvar någon. Vi lekte jullekar, klädde av granen och sprang ut runt huset med den och lämnade den där för gott. Jag vet inte varför vi gjorde så men det hade säkert någon betydelse.
Det är otroligt men sant att trots min ålder så tycker jag fortfarande det är roligt att dela ut julklappar och dansa runt granen, lägga nykokt skinka på kvällsmackan, äta lutfisk på juldagen med mycket svartpeppar och vitsås.
Varmt tack till alla som hjälpte bygdeföreningen att sälja hamburgare på julmarknaden,
Läs mer om julmarknaden på www.storforsensjulmarknad.se
Anna, Marina, Anders och Dennis bakar mjukkakor inför den kommande byadagen.
Byadag vid Bredsels bygdegård den 6 augusti kl 11-15.
Försäljning av bredselskebab, våfflor, hembakat fikabröd mm
Hoppborg för barnen.
Kenneth Nordensky står för underhållningen.
Välkommen!