Sköna maj, välkommen!

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! Sköna maj, välkommen,
våra lekars vän! 
Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning;
jord och skyar stamma kärlek och f örtjusning; sorgen flyr för
våren,  glädje ler ur tåren,
morgonrodnad ur bekymrens moln.

Blomman låg förkolnad under frost och snö; höstens bleka vålnad,
gick hon nöjd att dö. Vintern, härjarns like, som föröder nejden
och i skövlat rike tronar efter fejden, satt med isad glaven
segrande på graven, dyster själv och mörk och kall som den.

Inga strålar sänktes på vår morgon ner, ingen daggtår skänktes
nordens afton mer, tills, av svaner dragen, maj med
blomsterhatten 
göt sitt guld i dagen, purpurklädde
natten, vinterns spira bräckte 
och ur lossat häkte kallade
den väna Flora fram.

Nu ur lundens sköte och ur blommans knopp stiga dig till möte
glada offer opp. Blott ditt lov de susa, dessa rosenhäckar, till din
ära brusa våra silverbäckar, och med tacksam tunga tusen
fåglar sjunga liksom vi:  Välkommen, sköna maj!

 Johan Ludvig Runeberg